Det känns som jag har sovit hela vintern och vaknar upp nu och ser hur mycket som har förändrats. Både till det bättre och sämre. Men det känns som jag inte har hängt med för 5 öre. Var fan är jag någonstans liksom? Nu när det går mot ljusare tider så går även humöret mot ljusare tider, men det betyder inte att man inte måste ta hand om sina kvarstående problem. Egentligen vill jag bara typ, "glömma allt och börja om från början" som så många säger. Men det är fegt. Har jag varit med och skapat mina problem, då är jag med och löser dom. Jag tänker inte ge upp, jag tänker inte rymma, eller helt enkelt stänga ner. Nope, nu är det dags att ta sig i kragen och visa lite jävla stake. För att bli stark måste man ha varit svak. Och det finns inga genvägar, tyvärr. Även fast man egentligen bara vill gömma sig och försöka att gå runt problemet, så funkar inte det längre. Vi är inga småbarn längre, det är dags att växa upp och visa hur starka vi är. let's get down to it.