Min storesyster är en av dom personerna som betyder mest i mitt liv. Hon är bara min halvsyster men jag har växt upp med henne sen jag föddes så ser henne som min riktiga syster. När något jobbigt händer och jag behöver prata eller liknande med någon så åker jag alltid till henne och har en "tjejkväll". Hon slänger ut sin pojkvän och så har vi något filmmaraton hela natten. Hon och jag är så olika på alla sätt som finns, men går ändå så himla bra ihop. Även fast vi är syskon så har vi aldrig bråkat som syskon brukar bråka. Jenny är nog den snällaste människan jag känner, och tänker alltid på andra före sig själv. Pappa älskar att jag och Jenny är så pass nära som vi är, för när jag var som jobbigast, och pappa viste inte vad han skulle göra, så fanns Jenny alltid och pratade med mig. Inte för pappas skull, utan för min skull. Hon skäller aldrig på mig, utan stöttar och berättar egna erfarenheter istället.